Twin Peaks i svensk småstad

Det kommer nog inte som en överraskning att jag gillar att grotta ner mig med en bok. Bokläsandet är förhållandevis genreöverskridande och då och då utmanar jag gärna mina vanliga läsintressen. Skulle jag tvingas snäva in läsandet rejält då ligger den typen av skönlitteratur som Cirkeln representerar väldigt högt upp på min önskelista.
Å ena sidan har vi igenkänningens svenska vardag med bruksorten Engelsfors i Bergslagen. Här finns Minoo, Linnea, Rebecka, Vanessa, Ida, Anna-Karin och Elias. De går i gymnasiet och tillhör något av de olika skikten mobbad, mobbare, alkisbarn, plugghäst, alternativkultur och brottas med de problem man har i detta skede av livet.

Å andra sidan finns det en övernaturlig dimension där allt verkligen inte är som det verkar. Här dras sex helt olika flickor samtidigt mot en nedlagd folkpark när månen färgats röd. Här ruvar ondskan, den ondska som under förtäckta självmord tar livet av dem, och ondskan måste besegras. Vilka är bättre lämpade än cirkeln av häxor som trots olikheterna måste samarbeta och samtidigt måste behärska och bemästra sina övernaturliga förmågor för att inte skada sig själva eller närstående.

Det är svensk småstad med en krydda av Twin Peaks-knepigheter. Det är sidslukarvänligt som byggs på med en krypande läskig känsla där det övernaturligt otäcka ändå inte skrämmer lika mycket som grym mobbing, våndan av dåligt självförtroende och den ständiga oron att inte duga, inte räcka till. Det är första delen av tre och vi är nog många som kommer att hänga på låset när de följande delarna når handeln.