En sista volym

I den femte och sista volymen av Tove Janssons Samlade Serier finns tre stycken berättelser. Den första heter Muminvinter. Det ska bli den kallaste vintern i mannaminne. Muminfamiljen går i ide men får inte vara ostörda särskilt länge. Först kommer fröken Fluffins och knackar på. Hon inbjuds att bo i huset. Hon är så mån om att inte vara till besvär att hon istället blir till en massa extra besvär Sen kommer Grymlarn som inte heller hunnit undan vintern. Som om inte det vore nog kommer ett paket med en klippdass i. Inte går det att gå i ide med en massa gäster i huset, dessutom spionerar klippdassen efter hemligheter och hittar både det ena och det andra.

Berättelse nummer två heter Mumin Går Till Sjöss. Här börjar det med en skeppskompass som sen utvecklar sig till en hel båt, eller ett skepp. Tyfonen blir dess namn och på jungfruseglatsen får Muminfamiljen en poet som fripassagerare. Han är påfallande krävande men det tillstöter än mer problem när de stöter på pirater.

Den avslutande serien går under namnet Klått-Djurets Frieri. Klåttdjuret har fattat tycke för Mymlan. Frieriet går dock inte så bra så Mumin tar med honom till en psykiatriker, Dr Schrünkel. Inte bara klåttdjuret har behov av psykoterapi och den ena märkliga incidenten efter den andra inträffar.

Totalt 21 stycken serieberättelser om Muminfamiljen har det blivit när denna snygga volym nått sin ände. Som jag varit inne på vid de tidigare delarna så är det väldigt lyckade historier med både skratt och allvar. Min tidigare tveksamhet mot de tjocka trollen är som bortblåst och det känns lite tråkigt att inte ha fler delar att se framemot.