Bra driv i ny melankoliserie

Maria, som bor i Salem i södra Stockholm, har bestämt sig. Hon provar att ringa Vanja för att eventuellt kanske komma på andra tankar. När Vanja inte svarar, och plan-b-personen som hon ringer inte ger det gensvar hon innerst inne önskade genomför hon sin plan. Med glas efter glas av blandningen 1 dl vodka och 1 dl klorin möter hon döden.

Hon är inte ensam. För ungefär ett år sen hängde sig en pojke i sina föräldrars lada. Fler och fler kom efter och när kriminalkommissarie Jens Hurtig får ta sig an fallet är dödssiffran uppe i fjorton stycken. Den gemensamma nämnaren är att samtliga lyssnat på en kassett vid dödsögonblicket, en kassett med en artist som går under namnet Hunger. Jens ger sig ner i en mörk värld av självskador, ångest, stenhård musik, ockultism och ungdomar som saknar hopp.

Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist fick ett stort genomslag med trion Kråkflickan, Hungerelden och Pythians Anvisningar. Fortfarande har jag inte hunnit läsa någon av dem, men alla goda vitsord och tips bidrog till att deras nya melankoliserie Svart Melankoli lockade. Boken var spännande och hade ett bra driv i berättandet. Dessutom tyckte jag ämnet var intressant. Samtidigt var det lite för förutsägbart och flera av karaktärerna var inte helt övertygande. Totalt sett gav den ändå mersmak och jag ser framemot kommande delar.