Linus Kuhlin

Förlag: Pug Förlag

Den första biografin om de största

Ett flertal humorkonstellationer har uppskattats varmt och kommer så fortsätta göra. Monty Python, Hasse & Tage, Lorry, Reuter & Skoog, Black Adder, Varan-teaterna och säkert ett flertal till. Men tvingas jag välja ett som lämnande väldigt bestående avtryck och vars program tittades på om och om igen ett oräkneligt antal gånger så är Killingänget ohotat på den positionen. Glenn Killing I Manegen (1992), Live På Berns (1994) och Nilecity 105,6 (1995) fanns bandade på VHS och inga andra videokassetter i hushållet var på långa vägar lika nära utnötning som just dessa. När sen Percy Tårar (1996) kom hade jag börjat tröttna och även om jag (såklart) såg färdigt både den serien och de filmer som följde var det inte riktigt vad jag förtjusats i från början.

Mycket har skrivits om både Killinggänget och de enskilda personerna men någon regelrätt biografi har det inte blivit tidigare. Linus Kuhlin är först på den bollen och han har gjort det riktigt bra dessutom. Produktioner gås igenom, medlemmarna granskas, många har intervjuats och den krävande dynamiken inom ensemblen skärskådas. Under läsningens gång kommer jag mig (äntligen) för att kolla färdigt på de dittills osedda delarna av både Fyra Nyanser Av Brunt och Fyra Små Filmer. Jag hinner ge mig ut i förrådet och leta efter dammiga gamla vhs-band innan jag kommer på att de säkert inhandlats på DVD och börjar se om även dem. En bok kan ju inte bli mycket bättre än så; lockar till att kolla upp och kolla igen, jämföra egna åsikter med författarens och försöka sortera vad som stått emot tidens tand eller inte. Ledigt och lätt skriver han även i de känslomässigt tyngre passagerna och att han även fått kulturkonstens obestridliga nestor Kalle Lind att författa förordet blir såklart ännu ett plus i kanten.