Drömskt och reflekterande

Skottarna i Mogwai firar tjugofem år i branschen, bjuder på skiva nummer tio och ska såklart ha en rejäl eloge för att de fortsätter hålla fanan för postrocken så pass högt. För min del har bandet aldrig blivit ett sådant där jag prompt måste både äga och lyssna på allt, men varje skiva jag hört har varit stabil som sämst och väldigt bra som bäst. As The Love Continues sållar sig till den senare skaran. Ja, jag är faktiskt beredd att sträcka mig så långt som till att detta – i mitt tycke – är deras bästa.

Som vanligt är det i huvudsak instrumentala skapelser som ger filmiska vibbar. Drömska, reflekterande låtar som växer för varje lyssning och som dessutom passar för de flesta tillfällen. Att tankarna flera gånger förs till The Cures obestridliga mästerverk, tillika ett av de bästa album som någonsin spelats in; Disintegration (1989), i både ljudbild och stämning kan ju dessutom räknas som en bonus i sammanhanget.