En helt ny läsupplevelse

Kerouacs genombrottsroman skrevs i ett rusigt april 1951. För att inte bryta flowet sammanfogade han papper till en över trettio meter lång rulle, vanligen benämnd the scroll, och skrev mer eller mindre oavbrutet tills han var färdig. Den rullen betingade för övrigt förbluffande 2 420 000 dollar som en förmodat onödigt rik James Irsay betalade för ett antal år sedan.

När förlaget läste Kerouacs text menade de att den var otryckbar i ursprungligt skick. När ekonomin knackade betänkligt för Jack gick han, om än högst motvilligt, med på en förenklad och censurerad version som det amerikanska förlaget publicerade 1957. Samtliga svenska översättningar har baserats på den tillrättalagda texten. Fram tills nu. Långt om länge kommer nu denna klassiska berättelse i sin ursprungliga form, som Kerouac faktiskt skrev den och som han önskade ha den från början.

Jämfört med den tillfixade texten (som förövrigt också är väldigt läsvärd bör tilläggas) är originalet mycket mer direkt, betydligt råare och mer explicit. Samtidigt mycket mindre läsvänlig med längre meningar, mycket färre skiljetecken och ganska snårig och mastig. Personligen tycker jag inte det ska hindra nya läsare för att ge sig i kast med denna översättning. Istället är det roligt att läsa den i det utförande som författaren själv avsåg, kul att personer inte är fingerade eller maskerade och även jag läst lightversionen flera gånger tidigare känns det nu nästan som att läsa en helt ny bok.

Avslutar med en kort textjämförelse från de respektive översättningarnas första meningar:

”Första gången jag träffade Dean var kort efter att min fru och jag hade separerat. Jag hade just hämtat mig från en besvärlig sjukdom som jag inte tänker ta upp här, förutom att den hade en del att göra med den utdraget slitsamma skilsmässan och min känsla av att allting var dött. Med Dean Moriarty inleddes den del av mitt liv som man kunde kalla mitt liv på väg.” (Bearbetad version)

”Första gången jag träffade Neal var kort efter att min far hade dött… jag hade just tagit mig igenom en allvarlig sjukdom som jag inte har lust att säga mer om än att den på ett sätt hängde ihop med min fars död och den fruktansvärda känslan att allt var över. Med Neals ankomst började den del av mitt liv som man skulle kunna kalla livet på vägarna.” (Originalversion)

Som synes ganska olikt, även om det framgent i berättelsen skiljer sig betydligt mer på sina ställen.