En illvillig lockelse

När denna teaterpjäs hade premiär trettionde juli 2016 i Londons West End så var vi många som tänkte; jag skulle varit där. Inte alls lika bra, men åtminstone ett alternativ till att se pjäsen är att ta del av repetitionsutgåvan som sedan en tid tillbaka finns i svensk översättning under titeln Harry Potter Och Det Fördömda Barnet.

Nitton år efter den förra berättelsen och en spännande tid väntar för Albus Potter, mellanbarn till Harry och Ginny, som precis ska börja på Hogwarts. Även Ron och Hermiones dotter Rose samt Draco Malfoys son Scorpius sätter sig på samma tåg till den ryktbara trolldomsskolan. Albus och Scorpius står i berättelsens blickfång. Förenade av den tunga brottningskampen av att snarare vara någons son än egna personer utvecklar de snart en djup vänskap som deras familjer inte riktigt vet hur de ska hantera. En illvillig lockelse om att ställa saker till rätta – som man tidigt anar härrör från den mörka sidan – leder till en stulen tidvändare och misstag som ter sig omöjliga att lösa.

Det är lite dubbelt att läsa denna bok. Självklart var jag intresserad av att veta mer från den värld som Rowlings hittat på. Det var kul både att återse karaktärer och träffa nya och dessutom var det ganska spännande läsning. Samtidigt är det plattare och torftigare än vad jag hoppats på. Stolpiga dialoger, väl förutsägbart och den där skruven av läslust som Rowling i de tidigare böckerna skruvade åt så stilrent är inte alls lika hårt åtdragen. Men som Harry Potter-fan är en halvhygglig bok betydligt bättre än mycket annat så jag kommer givetvis att läsa den fler gånger.