En Mästare I Mörker

Närmast ofattbart att det redan hunnit gå fyra år sen Evig Himmelsk Fullkomning (2017) släpptes. Jag är långtifrån färdig med den. Egentligen inte med någon av hans numera åttafaldiga diskografi i eget namn. Den smakfulla nisch av svärtad och skev rock med undertoner av europeisk blues, visa, kraut och vemodig folk som han bjudit på genom åren är originell och mångbottnad. Med stor egenhet följer en tidlöshet som ger lång hållbarhet och trots att jag lyssnat otroligt mycket på framförallt de skivor som kommit från Ett Brus (2009) och framåt finns fortfarande en ogreppbarhet som ännu skapar spänning.

Regn Av Glas är omfattande. Femton låtar med en total speltid på över timmer är inget som avhandlas på en kafferast. Jag hade lyckats skruva ner förväntningarna då de singlar som föregick albumet inte helt övertygade vid de första lyssningarna. Men i sitt sammanhang med mer koncentrerad lyssning älskar jag faktiskt varenda låt. Stämningen känns igen. Mörkt och malande, vackert och utmanande. Texter som passar fantastiskt till musiken och trots att här finns strofer som slår rätt in i glädjen och får mig på andra tankar så lyssnar jag om och om igen och vill bara höra mer. Pelle Ossler är en mästare i mörker och det är en gordisk knut att inte fler upptäckt honom.