En något ljusare nyans av grått

När nyheten om att Ossler hade nytt album på gång lyssnade jag igenom hans tidigare sex album i eget namn. En albumkarriär som startade 1997 med Hotel Neanderthal och som blivit bättre och bättre ända fram till Ett Brus (2008) och Stas (2013) vilka jag tyckte var fullpoängare när de kom, och tycker så fortfarande.

Evig Himmelsk Fulkomning spelades in live utan publik på teater Galeasen 2016 och precis lika stark som jag både hade räknat med och hoppats på. Vackra, mörka och tänkvärda texter ramar in den filmiskt mullrande musiken. En något ljusare nyans av grått än förra skivan men med samma sprängkraft och en omfamnande träffbild som kommer stå sig länge. En extra eloge tilldelas Amanda Werne aka Slowgold som får redan otroligt bra låtar att bli ännu bättre med hennes fantastiska röst som förstärkning. Helt utan tvekan ett av 2017 års bästa album.