Ett älskvärt myller av svart tusch

Med Joakim Pirinen har man vant sig vid att man hela tiden överraskas, att det oväntade alltjämt är väntat och att man nästan tappar bort sig i ett älskvärt myller av svart svart tusch. Detaljrikt, mörkt, mystiskt och ibland bara märkligt är det även denna gång och Kommissarie Kvadrat är återigen ett starkt seriealbum i Joakims CV.

Jag gillar allra mest serien om kärnobilen som utspelar sig i landet Perineum. Pappan, som är sprängare, ska ta med sig hela familjen på semester. Eftersom en stor sprängning gått galet kan de inte ta en zeppelinare på resan utan måste istället åka bil. Pappan och morbror Beppo åker miljöbil medan mamman och barnet åker en betydligt mer förmodat hälsovådlig kärnobil. En annan höjdare är Kommissarie Kvadrat som är klart originell.

Det är lite oklart om jag alltid förstår vad jag läser/tittar på. Tveksamt om jag ens behöver förstå. Hursomhelst uppskattar jag merparten av innehållet.