Ett besvärande tillstånd i en strålande roman

Lotta Dahlin är en kvinna i yngre medelåldern. Hon har jobbat ett tag som svenskalärare på Hvitfeldtska gymnasiet och brinner verkligen för litteraturen och hon tycker sig kunna nå även de mer ointresserade eleverna med sina ingångar till den klassiska litteraturen. Men med tiden har hon noterat att de har allt mindre förkunskaper, sämre disciplin och förväntar sig höga betyga utan viljan att jobba det där lilla extra som krävs för att faktiskt nå upp till de satta målen. Samtidigt är kraven från föräldrar, skolledning och kollegor höga och stressen och svårigheterna hopar sig allt mer. Hennes son Simon har hon knappt någon kontakt med sen han flyttade till Stockholm med några likasinnade kompisar för att bli e-sportare på heltid, så det är bara katterna ute i huset samt en del träffar med bokcirkeln Torgnys tjejer som är ljuspunkter i tillvaron.

Efter en eftermiddag i trädgården känner hon en kraftig rodnad i ansiktet som sen följs av klåda över hela kroppen och omfattande svettningar. Problemen förvärras och får elaka följeslagare som stark värk i axlar och nacke samt rejäla sömnsvårigheter. När spanskaläraren Ewa berättar om en släkting till henne som blivit elöverkänslig börjar bitar falla på plats och den strid Lotta tvingas kämpa omgärdas av en närmast oförstående omgivning och en kraftig byråkratisk uppförsbacke vad gäller både försäkringskassa och arbetsplats. Trots alla åtgärder strålar elektriciteten alltjämt från det omgivande samhället och snart finns det ingen egentlig väg tillbaka.

Har jag räknat rätt är detta Henrik Bromanders tolfte utgivna bok, och den fjärde i romanform. Efter den starka trilogin om manlighet tyckte jag han tog flera kliv uppåt och med de romanerna blev han i mitt tycke en av de mer intressanta och läsvärda svenska nutida författarna. Samma välgrundade research, samma trovärdighet och med lika stor känsla för detaljer har han tagit sig an även detta ämne och slutresultatet är imponerande.