Jack Kerouac

Förlag: Bakhåll

Ett stormigt kärleksförhållande

Kerouacs (1922–1969) magnum opus är alltjämt On The Road (1957) som publicerats på svenska både som På Drift och På Väg. Där blommar hans medvetandeström ut i en febrig nervig historia som alltjämt fortsätter rycka med sina läsare. Därefter blev det inte mycket skrivet, i stället antändes ljuset från båda ändar och ett långtgående missbruk genererade ett kortvarigt livsförlopp. Men efter succén med redan nämnda bok fanns det intresse för att kolla i gömmorna efter manus som tidigare ratats, och merparten av hans kommande utgivning hämtades därifrån.

En av dessa var De Underjordiska (The Subterraneans) som utspelade sig under ett par månader 1953. Även i denna bok använder han sig av medvetandeströmmen – eller den spontana prosan – som tar ett tag att vänja sig vid, men som har ett udda skönt flow när man väl kommer igång med läsningen. En kärlekshistoria mellan författarens alter ego Leo Percepied och Mardou Fox (Alene Lee) som lever i San Franciscos underground bland konstnärer, författare och musiker. Efter att Leo upptäckte Mardou på Dante’s bar var förälskelsen omedelbar.

De är ett väldigt omaka par. Hon är svart/indian, nio år yngre och han är till det viktmässiga nästan dubbelt så stor. Kärleken dem emellan är dock stor. Och stormig. Väldigt stormig. Extrem svartsjuka – ja, stora byggnadsverk av den, självdestruktivitet och så Leos okontrollerade drickande på det.

Jag gillar denna bok. Berättelsen om kärlek, tillhörighet och identitet inom ramen för beat-rörelsens ramverk tillhör Kerouacs bättre och även om det är påfrestande att läsa medvetande-ströms-text tycker jag alltjämt det är väldigt roligt när jag kommer in i det.