Ett tydligare fokus på hans kristna tro än tidigare böcker

Marcus Birro är inte rädd för att sticka ut hakan. I ett flertal krönikor i Expressen det senaste året har han envist framhärdat ett mer klassiskt kristet tänkesätt än vad som vanligen är brukligt i både kvällspress och dagspress i vårt sekulariserade samhälle. Ett samhälle som dessutom är ganska fegt, ett samhälle där det viktigaste verkar vara att dryfta de mest politiskt korrekta åsikterna om man inte ska behöva stå som måltavla för näthatarna, proffstyckarna och de som anser sig ha monopol på de rätta värderingarna. Marcus Birro går emot allt det där på ett sätt som jag klart uppskattar. Ibland verkar han skriva först och tänka efter sen, vilket i sig inte behöver vara någon nackdel, snarare är det väl så att det han verkligen tycker tillåts komma fram i en mer o-inlindad förpackning som kanske skaver i vissas ögon men som likväl känns ärligt och rättframt.

Hans senaste bok, Evangelium Enligt Marcus, har ett tydligare fokus på hans kristna tro – vägen dit, vägen därifrån och vägen tillbaka igen – än hans tidigare. Som vanligt är han välsvängd med språket, öppen med både personliga framgångar och tillkortakommanden och boken som sådan är bra. Eftersom jag läst mycket av det han tidigare skrivit kan jag dock tycka att det är rätt mycket han redan skrivit om tidigare. Som den tragiska förlusten av deras två första barn, att Läckberg skickade en låda med presenter och missbruket. Likafullt är Evangelium Enligt Marcus en bra bok som jag vill rekommendera. Har du inte läst så mycket av vad han skrivit tidigare kan du tveklöst plussa på mitt medelbetyg.