Matt Sorum & Leif Eriksson & Martin Svensson

Fascinerande och förskräckande

När The Beatles var med på Ed Sullivan show 1965 tändes gnistan. Femårige Matt satt med familjen och såg TV-programmet och ville bli trummis som Ringo. Uppväxten kan väl enklast beskrivas som trassel där föräldrarna skildes, dålig kontakt med sin pappa so hade bekymmer med både alkohol och spelmissbruk och en mamma som tycktes välja sitt nya förhållande med Lee framför Matt och hans båda bröder.

Skolan gick knackigt och i samma veva som Matt hoppade av berättade hans mamma att de skulle sälja huset och istället köpa en båt för att segla jorden runt. Matt fick klara sig på egen hand. Hyrde in sig i ett hus med sex andra killar, fixade försörjningen med drogförsäljning och spelade trummor. Efter ett bråk med efterföljande hotbild flydde/flyttade han till L.A. 1979 och hankade sig fram längs trumpallarna. Lossnade på allvar när han fick erbjudande att spela med The Cult på deras förbandsturné med Metallica när de släppt … and Justice For All. Den ständiga tillgången till alkohol och droger gjorde att bandet gick mer och mer utför och efter turnén var Matt helt slutkörd. När då Slash ringde och erbjöd honom en plats i Guns n’ Roses var det snarare ur askan och rätt in i elden vad gällde rusmedel och den hårda livsstilen slet hårt både på honom och på bandet. Efter att han sparkades från GnR har Matt bl a figurerat i Velvet Revolver och Hollywood Vampires och tycks vara nykter sen ett bra tag tillbaka.

Boken är lika delar fascinerande och förskräckande. Jag har läst ett antal böcker i samma stuk från medlemmar ur diverse band och det är egentligen inte så mycket nytt under solen. Svårt att få ihop ekvationen av ett långvarigt ohämmat festande/missbruk med vad som tycks vara ganska tydliga minnesbilder av vad som hänt. Hur mycket av detta jag läst är faktiska minnen blir svårt att avgöra. Tycker ändå att jag fick viss behållning av boken, han har ju ändå varit med i Guns n´ Roses som är ett av hårdrockens allra största band och det är ju absolut kul att läsa om. Det är glädjande att han kommit levande ur den tunga missbruksspiralen, men rätt sorgligt att läsa hur tomt det verkar varit längs vägen. Matt fick leva drömmen med de mest framgångsrika musikerna, han fick resa världen runt och hade väldigt gott om pengar. Enligt boken tycks han trots det inte ha upplevt särskilt mycket annat än enorma mängder kokain, alkohol och kortvariga kvinnliga kontakter. Så av allt som han fick chansen att se och uppleva missade han det allra mesta utanför den slitna rock&roll-klyschan sex, drugs & alcohol.

Sammantaget får man ganska sporadiska och kortfattade minnesbilder av både The Cult och GnR-åren, men likafullt finner jag ett visst läsvärde i hans berättelse. Hade tjänat på lite bättre korrekturläsning då det var aningen för mycket stavfel och ordomkastanden för att man inte skulle lägga märka till det.