För pretentiöst

Hösten 1984 hade det blivit en del medlemsrotation i bandet och den tredje fullängdaren spelades in på blott en vecka. Efter en hel del åsiktsskiljaktigheter gällande vilken mixning som var bäst släpptes sen i början av 1985 och möttes av antingen ris eller ros och inte så mycket däremellan.

Jag har kört vinylen ett stort antal gånger och likaså använt mig av strömningstjänster för sällskap längs löpspåren och jag är rejält kluven. Uppskattar när postpunken är kall, monoton och samtidigt inte räds för att ta ut svängarna. I det lyckas Flugor Och Rosor. Men jag har när det blir för pretentiöst. Jag vill inte ha folkmusik i min postpunk och den rytm i Rytmen som ger mig en kass calypsokänsla i hörselgången vill jag inte ha någonstans. Svårast har jag för texterna. Bitvis helt otroligt pretto. Klarar inte av rader som ”jag skulle vilja springa genom elden som ett asbestbarn, jag skulle vilja va kärlekens kleptoman” utan att genast vilja lyssna på något annat. Som Vacums debut till exempel.