Grunge med varierande sång

Dry Can från Frankrike bildades i slutet av 90-talet som en akustisk duo som spelade gitarr. Så småningom adderades en rytm-sektion och 2007 släpptes den rock’n’roll-doftande debuten. Efter ett par år tog de en paus och först nu kommer alltså bandets uppföljare “Meanwhile”. Under den här tiden har man influerats mycket av allehanda typer av rock, men man tycks ha fastnat i grungen. Och det är tydligt att man också influerats en hel del av flera stora band från den tid när grungen var som störst. Sången är variantionsrik då man har både en kvinnlig och en manlig sångare. Bäst är spåret “Dry Eyes” som börjar i en lite lugnare takt för att sakta byggas upp. Överlag ett helt ok album, även om det lite känns som att plattan är lite efter sin tid.