Grymma verser, grymma refränger, grymma låtar

Trots att Lojsta & Other Stories From An Island (2015) fick genomgående goda vitsord har väntan varit lång på den uppföljare som nu kommit. Jag skulle överdriva om jag hävdade att det var ren pur kärlek vid första lyssningen, även om det häftiga bandfotot på konvolutet fångar intresset omedelbart. Ett stort antal lyssningar senare minns jag inte varför det initialt fanns en liten tvekan. Jag gillar Once When We Were Birds väldigt mycket.

Skivan börjar med titellåten som med sin nostalgiska vemodsglädje för tankarna lite åt Isolation Years som var ett av mina favoritband när det begav sig. Tänk grymma verser, grymma refränger, grymma låtar. Tänk americana-pop med en patina av nordiskt vemod och jag tänker genast på båda banden. Eps Trailer Park bjuder även på en ljudbild präglad från amerikansk västkust med somrig touch och mycket stämsång.

Kvartettens sjätte fullängdare är glad i sitt uttryck men rymmer mycket funderingar i det välarbetade textstoffet. Vad hände med barndomens mer bekymmersfria tillvaro? Hur gick det snett i förhållandena och en del annat berörs och fångar mitt intresse med en uppsjö riktigt vassa formuleringar.

Inte helt lätt att plocka ut favoritlåtar från en så gedigen skiva. Här finns mycket att lyssna ofta till. Young Nil (Into The Wild), Bedbug, Straight To Helloch den rakt igenom underbara Kite är i alla fall några av dem jag knappt klarar mig utan. Utan tvekan är detta ett av årets starkaste album och det vore direkt dumt att inte ge det en rejäl chans.