Helt okej pop utan outplånliga avtryck

Tiger Lou har ett långt förflutet. Men med långa albumpauser har det ändå inte resulterat i mer än fem-sex album varav Acts är det senaste. Kvar i bandet finns Rasmus Kellerman och Pontus Levahn (bekant från Horndal).

Min relation till bandet har varit mestadels alldaglig. Som någon man hälsar på ibland, men varken varit hemma hos eller bjudit hem till sig. Som en ytligt bekant till ens kompis. Av deras tidigare album har jag faktiskt inte köpt ett enda. Fast när bandet tillfälligt var nedlagt och Kellerman gick solo med den avskalade The 24th (2010) lyssnade jag en hel del.

Jag får inte riktigt grepp om låtarna på Acts. End Timesoch March Of Palomalåter som något Depeche Mode hade kunnat spela in denna sida Songs Of Faith And Devotion (1993) och den lite hårdare approachen passar mig perfekt. I övrigt är det lite snällare pop som på inget sätt är dåligt, men inte heller lämnar något outplånligt avtryck på mig.