Hyss och hårdrock

Bröderna Anders och Jens Johansson är närmast en institution inom den svenska hårdrocken efter insatser för bland annat Silver Mountain, Yngwie Malmsteen, Dio, Stratovarius, Hammerfall och så vidare. Trummisen och lillebrorsan Anders är först ut med att nedteckna sina memoarer och det är en lång resa kantad av hyss och hårdrock.

Pappan, som för övrigt var den välkände jazzpianisten Jan Johansson, omkom i en bilolycka i unga år och båda bröderna tog förlusten hårt. Uppväxten blev till följd av det ganska tuff och jämte allehanda hyss och upptåg blev musiken en ständig följeslagare. Just upptågen som började som hyss/busstreck och alltmer tangerade kriminalitet och vandalism är riktigt roligt att läsa om och man kan ju bara fantisera om vad Anders valt att inte ta upp. Ett exempel ur dem han faktiskt tagit upp är som följer: ”Huset var fantastiskt, hade fyra plan. Vinden hade ett litet inrett rum där gäster kunde övernatta. Ovanför rummet fanns ett kryputrymme. Vi borrade ett litet hål i taket precis ovanför sängen så vi kunde övervaka gästerna. Det användes för att sänka ner en sladd som vi elektrifierade dem med när de sov. I munnen. Med ett 9-voltsbatteri… Vi hade även gömt högtalare i rummets innerväggar som var kopplade till en sladd ner till våra rum. Ibland och oftast körde vi bara ”knäppar”. 9-voltsbatteriet igen som bara kopplades in och ur kretsen. Sen byggde Jens en ljudsynteskrets. Den spelade upp brandljud, flygplansljud (propeller) och andra mer surrealistiska ljud.”

Upptågen fortsatte på andra sidan atlanten när åren gått och gitarresset Yngwie Malmsteen stod som bandledare. In kom också osämja, trassel med management och en hel del annat. Genom boken håller författaren en god ton, när någon omnämns i mindre positiva ordalag känns det befogat och glädjande nog håller han sig borta från att älta droger i tid och otid, som annars inte är så ovanligt i denna bokgenre.

Jag gillar den lite torra stil han använder sig av när han skriver. Riktigt roligt innehåll dessutom och samtidigt finns det en allvarlig underton som gör att boken höjer sig över mängden. Rekommenderas.