I mörker med blicken flackande efter ljus

Tredje fullängdaren från ett svenskt rockband jag absolut hade behövt hört mer av mycket tidigare. Ganska mörk alternativ rock med Nick Caveska stämningar, Pink Floydiga ljudbilder och en röst som är svår att inte älska ohämmat och helhjärtat.

Här snackar vi bra rakt igenom och mästerligt här och där. Älskar titellåten med höstlik feeling, en touch av alternativ country och en härligt slö jazzrökig underton. Älskar även Keep My Mind som är skönt monoton med tillräckliga växlingar. Även skivans längst betitlade låt Sparkling Through The Sound That Set The Free är sådär omedelbart förtrollande att man inte kan lyssna sig mätt på den.

Textmässigt ligger fokus på personliga demoner och psykisk ohälsa, men med en längtan efter ljus, harmoni och balans som det så träffande beskrivs i den bifogade pressreleasen. Kanske inte tydligt hela tiden, och intrycket av en större psykisk tyngd förminskas inte direkt av musikens känslosamma melankoli. Men jag gillar det starkt. Allra mest gillar jag den avslutande låten som målar upp ett, som jag ser det, otäckt tillstånd av mörker, fara, sömnlöshet, mardrömmar och förvirring. Likafullt avslutas texten med orden I’m Not Afraid. Hur bra som helst. Utan tvekan ett av årets starkaste album.