Inga trötta upprepningar här inte

För tionde gången har det stiftats bekantskap med den överlevande mänskliga skaran som hankar sig fram så gott det går i en värld som fyllts av odöda. Så långt som till tidningarna nummer 55-60 har berättelsen kommit och det är närmast imponerande att det ännu inte känns som trötta upprepningar och segdragna sidospår. För egen del läser jag fortfarande med stor behållning och det enda problemet är att det börjar bli lite svårt att variera mina lovord över denna serie då jag skrivit även om samtliga tidigare volymer.

Rick drabbas återkommande av mardrömmar och kämpar med sin skuld över att han inte kunde skydda sin hustru. De är en skara människor som ämnar ta sig till Washington. Dock börjar de få ont om ammunition och förnödenheter och Rick och Abraham bestämmer sig för att göra en avstickare till den polisstation där Rick jobbade för att undersöka om de låsta förråden fortfarande har välfyllda hyllor. Den övriga skaran människor slår under tiden läger och väntar på att duon ska komma tillbaka. Återresan går dock inte smärtfritt och irritationen i hela sällskapet börjar stiga.

Ännu en gång är jag väldigt nyfiken på hur det hela kommer utveckla sig och jag hoppas det inte dröjer allt för länge tills volym 11 når mig.