Läser med stor behållning trots vissa synpunkter

Frilansjournalisten och sångaren (mest känd ifrån Misery Loves Co, ett band som inte alls fick det genomslag de förtjänade och som jag för övrigt verkligen rekommenderar) Patrik Wirén började skriva denna bok 2008 och har nu nått vägs ände. Mig veterligen är det den första boken som avhandlar ett av Sveriges mest omtalade och vida respekterade band genom tidernaoch man kan ju inte annat än tycka att det var på tiden.

När de 2012 fick regeringens hederspris för svensk musik i utlandet var det med följande motivering: ”För 15 år sedan omformade Refused sina revolutionära politiska idéer till musik på albumet The Shape Of Punk To Come. Kvartetten blev banbrytande när den bland annat använde jazz och elektronika i sin hardcorepunk på ett sätt som ingen annan hade gjort förr. Sedan splittrades gruppen. Albumet har sedan dess hyllats som ett av de historiskt viktigaste någonsin och flera stora artister och band tillhör fansen. Att kraften finns kvar visade sig vid återföreningsturnén 2012. Den applåderades unisont över hela världen. Den stora USA-festivalen Coachella satsade miljoner för att få gruppen på affischens hedersplats vid sidan av Swedish House Mafia. Refused har lärt många i världen att stava till Umeå och är kanske den svenska grupp som haft störst musikaliskt inflytande internationellt vid sidan om Abba.” En motivering som sammanfattar läget rätt bra. Men det sågs inte med helt blida ögon att det så röda bandet emottog ett pris av en blå regering och även om författaren skriver en del om det hade det varit intressent med en lite djupare analys kring just det. På samma sätt skulle en lite mer kritisk granskning av återföreningen, den återföreningen som efter bandets upplösning i Atlanta 26/9-1998 utlovades aldrig skulle inträffa, och hur bandet nu såg på den (förmodat) rejält tilltagna penningpåse det genererade tillfört mer till boken. Ytterligare ett sådant område är hur en så tydligt antiauktoritär rörelse där ledord som No Gods No Masters varit återkommande inte verkade ha några problem med att mer eller mindre ligga sked med Hare Krishna-rörelsen. Här var det ju som upplagt för smashboll från Wiréns sida, men han väljer ändå att inte gå djupare in på ämnet.

Trots att jag har några synpunkter på denna bok, både innehållsmässigt och rent stilistiskt, lsäte jag ändå Revolten Rörelsen Refused med stor behållning. Att författaren både skriver om bandet och om den stora rörelse som hardcore blev/var bland Umeås ungdomar sätter saker i sitt sammanhang och ger en bredare förståelse som jag ärligt talat hade väldigt dålig koll på trots att jag är ganska intresserad av ämnet. Jag uppskattar också det grundliga researcharbete som gjorts och det är kul att få läsa om vad ett stort antal personer runt bandet tyckt och tänkt.