Ransom Riggs

Förlag: Rabén & Sjögren

Mellanbok där gnistan saknas

I mycket korta drag är storyn som följer: Jacob har fått uppdraget att överlämna den besynnerliga Noor Pradesh till tomgasjägaren V. Uppgiften är svår eftersom det är fler än Jacob som letar efter Noor. Dessutom hotar krig och apokalyps och de spår han har efter V är verkligen inte mycket att gå på.

Ett upplägg som klart lockar till läsning, men det bör påpekas att man måste läsa de tidigare böckerna för att hänga med.

Miss Peregrines Hem För Besynnerliga Barn (2012) var den första boken i serien. En fascinerande berättelse som slog ner som en bomb i min läshörna och skulle diskussionsämnet böcker-man-måste-läsa-ur-de-senaste-tio-årens-utgivning skulle jag tveklöst dra till med den. Jag älskade uppföljarna Spökstaden (2014) och Själarnas Bibliotek (2016). Sen damp Dagarnas Karta (2019) överraskande ner förra året. Inte fullt lika bra, men likafullt läsvärd.

Nu har alltså den femte delen sett dagens ljus och även om det bär emot att erkänna det så börjar jag lessna en smula. Jag läser de drygt trehundrasextio sidorna utan att trollbindas som tidigare. Tempot är lägre, det tuffar på och man gissar ganska snart att denna bok kommer att följas av åtminstone ytterligare en. Vad värre är så händer det inte så mycket och varje gång jag skulle börja läsa igen hade jag mycket svårt att komma ihåg särskilt mycket av vad de tidigare sidorna förmedlat. Även om jag gillar fotografierna bättre än i förra boken så är känslan av mellanbok övergripande och man kan ju bara hoppas att Riggs vässar pennan till perfektion framöver så inte denna i grunden fantastiska idé solkas ner och dras ut på för länge.