Minnen ur livet kopplat till bilar

Youngs första biografi Fredsförklaring (2012) var en riktigt underhållande samling anekdoter från ett långt och händelserikt liv författat av en man med stor integritet och överraskande litterär förmåga.

I hans andra självbiografiska bok kopplar han minnen ur livet till bilar han ägt, kört och/eller åkt i och resultatet är faktiskt lika lyckat som förra gången. Inte för att jag på något sätt delar Neils livslånga bilintresse, men ändå. Även om han är på gränsen till nördig i sitt bilrabblande känns det ändå inte som att det tar överhanden utan det blir snarare en ram runt de närmast kåseriliknande minnesåtergivningarna. Visst känns en del igen från Fredsförklaring men det är inget som stör och jag är övertygad om att även de som inte uppskattar Neil Youngs musik kommer roas av Bilar och Sånt.