Minnesboken över de tidiga Paris-åren

I Hemingways författarskap har ofta karlakarlen tittat fram och även om dragen av manschauvinism kan sägas vara en återspegling av den tiden så har hans böcker ibland avfärdats av bland annat den anledningen. Jag har läst flertalet av hans romaner och uppskattar hans skrivande oavsett om jag delat hans ideal eller inte.

En Fest För Livet, eller A Moveable Feast som den hette i sitt original, kom att bli hans sista roman. En bok som han började skriva 1957 och kallade för The Paris Sketches. En självbiografi till största del som rör hans levnad i Paris med första hustrun Hadley och sonen Jack under åren 1921-1926 men som inte blev slutförd innan hans död. Den gavs ut postumt 1964.

Denna nyöversatta utgåva följer det originalmanuskript som det såg ut vid hans död 1961, även om kapitelrubriker tillkommit i efterhand. Här finns även en separat del med ytterligare tio kapitel av Paris-skildringar som dock inte kom med i hans originalmanuskript.

Tillbaka till mina inledande rader om machoideal och liknande så ger denna bok istället helt andra ingångar till hans levnad. Här skildras år som verkar präglats av mer lycka, ett familjeliv där Ernest var i hög grad delaktig och även om det bitvis ekonomiskt knapra livet inte lämnade alla skuggor utanför så är det en minnesbok med värme och även stråk av sorg över tider som passerat. Stort umgänge med många kulturpersonligheter från den eran är också genomgående i En Fest För Livet och precis som i mycket av hans andra skrivande är personskildringarna riktigt riktigt bra.