Neil Gaiman

Förlag: Bonnier Carlsen

När inget mer är sig likt

Hela Richard Mayhews liv ska snart förändras radikalt. Men när han väljer att hjälpa den skadade flicka som han och Jessica stöter på väg till ett restaurangbesök har han ingen aning om det. Flickan heter Doreen – eller Dörr – och väldigt obehagliga personer är på jakt efter henne. Hon är en av dem som fallit ner i det nedre London – Undervärlden – och mot sin vilja faller även Richard genom en av världens sprickor och allt kastas om ända. Lägenheten, jobbet och flickvännen blir ett ogreppbart minne som ersätts av en flykt undan lönnmördare, och möten med änglar, demoner, riddare och kloakernas trashankar.

Neil Gaiman är en av de mest fascinerande författarna när det kommer till den typen av litteratur som rör sig i gränslanden mellan fantasy, saga och roman och en av få som man sällan blir besviken på. Otroliga historier med färgsprakande persongalleri, spännande storys och en fantasirikedom som oftast imponerar. Neverwhere är inget undantag. Drygt femhundra sidor med mestadels stort läsvärde. Kan tycka att slutet är lite i svagaste laget, fast samtidigt blir det i ljuset av att jag gillade boken så mycket i början att jag kanske egentligen inte riktigt ville att den skulle ta slut.

Storyn började som en TV-serie och har sen skrivits om några gånger i bokform. Denna version ska vara den definitiva och är en kombination av den ursprungliga brittiska och den reviderade amerikanska. Nu har jag inte läst någondera av de två tidigare så har inget att jämföra med i det avseendet. Hursomhelst skulle jag verkligen kasta mig över någon typ av uppföljare eller sidostory där Gaiman än en gång letar sig nedåt till det undre London.