Inger Edelfeldt, Maja Hagerman, Nathan Hamelberg, Judith Kiros, Jerry Määttä, John Sjögren, Finn Zetterholm

Förlag: Norstedts

Olika infallsvinklar på Tolkien

Den andra september är det femtio år sen J. R. R. Tolkien (1892-1973) gick ur tiden. Det väljer Norstedts att uppmärksamma med en antologi där sju svenska skribenter grottar ner sig i aspekter av hans skrivande. Med delvis olika professioner blir det olika inriktningar och givetvis är det ju en smaksak vad man som läsare fastnar lite extra för.

Personligen håller jag Finn Zetterholms Hompen – Mitt Första Läsäventyr som den riktigt stora höjdpunkten. Finn hade förmånen att växa upp med två författande föräldrar med stort litteraturintresse. Hans pappa Tore gjorde den första svenska översättningen av Tolkien. Den beryktade Hompen – En Resa Dit Och Tillbaksigen (1947) där Bilbo Baggins blev Bimbo Backlin och som Tolkien själv inte var nöjd med. Men för Finn blev detta det första stora läsäventyret och hans text är genuin och lockar till att försöka få tag på den första utgåvan av Hobbiten.

Vidare tycker jag att John Sjögren, bekant bl a som kulturskribent och som drivare av Signumpodden, gör det mycket bra i texten Evangeliet Enligt Tolkien. Där argumenterar han för att Ringarnas Herre är ett utpräglat kristet verk som återspeglar den sanna sagan, myten som blev verklighet.

Inger Edelfeldt målade in sig själv i ringarnas värld då hon fick illustrera de svenska utgåvorna av Härskarringen som gavs ut under det sena 70-talet. Hon blev även ombedd av Tolkiens engelska förlag – Alle & Unwin att illustrera The Tolkien 1985 Calender. Hennes minnen av den tiden är läsvärda och det är en ren fröjd att leta rätt på hennes tidlösa illustrationer.

De resterande bidragarna till Ringens Återkomst skriver bland annat om musikens roll i böckerna, att flykten in i fantasins värld kanske kan ses som en flykt från traumatiska minnen kopplade till skyttegravarnas helvete i det första världskriget och om sagans roll i verkligheten. Inte utan förtjänster men mindre nödvändiga för mig. Jag vill snarare läsa texter som drar mig något tillbaka till det där sommarlovet när hemortens bibliotekarie tyckte det var dags för mig att låna några böcker bortom bar/ungdomssektionen. När jag direkt efter att ha läst ut de tre volymerna av det mest fantastiska jag läst började läsa om den första boken igen. Det tycker jag Finn, John och Inger lyckas bäst med. Och nu är det nog dags att läsa den maffiga volymen Ringarnas Herre (2014) ännu en gång.