Olycksbådande och otroligt bra

Doom Country (2020) var en magisk debut från det då nya samarbetat mellan Christian Kjellvander och Tonbruket. Saker tycks ha kommit emellan och först nu vankas det uppföljare. Fyra dagar i Bohuslänska Bottna har resulterat i fyra långa låtar samt en kortare ljudskapelse som ter sig mest som en mullrande introduktion till den drygt femton minuter långa och fullständigt fantastiska The Last Thing (Thief).

Det rör sig om monoton countryamericana dränkt i ett nattsvart tjärbad av goth och undergång. En hårfin gräns mot det obehagliga som helt klart överträds i den episka The Last Thing (Thief) där både text och musik är en psykologisk rysare man själv måste visualisera. Kjellvanders djupa nästan mässande röst är ömsom varmt behaglig ömsom oroväckande olycksbådande. Musiken tuffar taktfast på. Det är otroligt bra. Det är otroligt bra genom hela skivan. Men det är också musik liksom duckar från att fästa i mig. Jag har lyssnat otaliga gånger, men kommer jag låta skivan följa med under lång tid framöver? Oklart i nuläget. För min del finns en risk att Fossils kommer glömmas bort för ofta, den kommer stå där i sin hylla och jag kommer inte riktigt minns melodierna utan kanske snarare känslan. Och det är inte alltid jag orkar fylla på med mer av just den känslan. Trots att det är så otroligt bra.