Omfattande historia trots blott tvåhundra sidor

Mah Doht Sohelia Davodian Gilan Kalhor Fors är inte femtio år fyllda. Det är svårt att tro när man läst Kärleken Blev Mitt Vapen. Att hon ens hunnit med allt är svårt att ta in. Att Sohelia är där hon är nu, med tanke på allt som skett i hennes liv, är också svårt att riktigt greppa.
Sohelia växte upp i den kurdiska stammen Kalhor i västra Iran. Som dotter till emiren var hon i en väldigt priviligerad situation som förstärktes av att hans vilja var att fostra henne med samma rättigheter och friheter som en pojke hade. Den välbärgade situationen förändrades när en farbror kom i onåd hos Saddam Hussein och nästan alla män, inklusive Sohelias pappa, i släkten internerades. Sen var det som att svårigheterna kom i en lång följd; krig mellan Iran och Irak, äktenskap där friheten var starkt begränsad, pappans död, resa/flykt till Sverige, misshandel, hederskultur och så vidare. När det såg som allra mörkast ut fick hon möta någon i en dröm och denne någon kom att förändra hennes livssituation markant. Idag har hon startat flera tehus för kvinnor samt ett skyddat boende för drabbade av hedersproblematik.
Trots att boken bara är runt tvåhundra sidor är det en omfattande historia som Kärleken Blev Mitt Vapen förmedlar. För mig som levt det trygga Svensson-livet i Sverige är det en intressant inblick i en annan kultur, en annan historia, ett annat liv och det var svårt att lägga boken ifrån sig.