Oskyldigt dömd

På enormt oklara grunder greps Damien Echols, tillsammans med kompisarna Jason Baldwin och Jessie Misskelley, misstänkta för att ha mördat tre stycken åttaåriga pojkar i en satanistisk ritual. Damien var då arton år, klädde sig gärna i svarta kläder, lyssnade helst på hårdrock och läste böcker av skräckförfattare som Dean Koontz och Stephen King. Klart misstänkt – i alla fall om man bor i ett väldigt konservativt samhälle. Efter långa förhör som gränsade mot tortyrliknande former erkände tillslut Jessie för att få slut på de många frågorna. Jessie var lätt förståndshandikappad, fick inte tillgång till någon advokat och drog nästan genast tillbaka sitt erkännande. Men det var som att allt var uppgjort på förhand, rättegången blev en farsartad tillställning utan några som helst bindande bevis. Likafullt dömdes Damien till döden och de andra två till livstids fängelse. De kom att gå under namnet West Memphis 3 och i nästan tjugo år satt de oskyldigt inspärrade.

Fler och fler kom att engagera sig för att de tre skulle släppas fria, däribland Johnny Depp, Eddie Vedder, Henry Rollins och Peter Jackson. Slutligen, 2011, frigavs de efter att ha avlagt ett så kallat Alford-erkännande som kortfattat kan beskrivas som att man erkänner brottet samtidigt som man hävdar sin oskyldighet.

Nu har Damien Echols självbiografi kommit ut på svenska och berättelsen som sådan är väldigt läsvärd. Från den genomfattiga barndomen, via de småtrassliga ungdomsåren och de många åren som fånge SK 931 i högsäkerhetsavdelningen i Tucker, Arkansas till det nya livet som väntade efter fängelset. En unik inblick i rutten fångvård, orättfärdiga bedömningar och människoförnedrande behandling samtidigt som Echols gör allt han kan för att ruta in sitt liv och på så sätt skapar meningsfullhet och en vardag mitt i det grymma straff han oskyldigt fick genomlida.