George Orwell

Förlag: Bakhåll

På samhällets botten

Många skulle nog mena att Eric Blair föddes, och växte upp, med minst en guldsked i munnen. Hans mamma hade växt upp i Burma med ett trettiotal tjänare i hushållet, Eric hade gått på ett anrikt college och sen utbildat sig till polis i Burma. I det brittiska imperiets tjänst hade han kommit upp sig till biträdande polisintendent, tjänade väldigt bra med pengar och hade framtiden utstakad för sig.
Men till sin familjs förskräckelse hade han helt andra drömmar. Författarens. Hans tanke var att utsätta sig för svårigheter för att på sikt kunna bli accepterad av den breda arbetarklassen och med Jack Londons Avgrundens Folk (1903) som förebild valde han frivilligt fattigdom. Till skillnad för Jacks sju svåra veckor kom det att bli fyra år av enormt långa arbetsdagar med minimal lön, härbärgen, ungkarlshotell och ständiga försök att lura hungern.

Under våren 1928 åkte Eric till Paris, letade upp det obekvämaste boendet han kunde hitta och letade efter arbete. Med vännen Boris fick han snart jobb som plongeur – diskare – och fick anpassa sig till den rytm av arbete, sömn och drickande som krävdes för att stå ut. Med arbetsdagar på runt sjutton timmar infann sig sömnen trots smuts, loppor, vägglöss och hunger. Men med ett tjockt lager peppar i sängen kunde vägglössen tillfälligt hållas borta och skrubbade man de hårda brödbitarna med vitlök fick man en kvardröjande smak i munnen som skapade en illusion av att man faktiskt ätit något ordentligt. Efter två år som diversearbetare i Paris åkte han till London och prövade på liknande tillvaro där ungefär lika länge.

Under pseudonymen George Orwell fick han till slut sin debutbok publicerad 1933 och såhär nästan ett sekel senare är dess innehåll minst lika drabbande och slagkraftigt. Ett välskrivet reportage, en bitande samhällsanalys och samtidigt gott om både humor, vänskap och ingående skildringar av en tillvaro som är svår att ens föreställa sig.