Postpunk marinerad i synthar

Direkt efter en tvåveckors turné beger sig Vacum till MNWs studio i Waxholm för att under en dryg vecka i oktober 1982 spela in uppföljaren till den starka debuten Rädd För Tystnaden (1980). Den Sista Vintern (1983) är ett kraftigt kliv i en riktning bort från punken och den ganska kyliga postpunken är rejält marinerad i synthar och Vacum vågar ta ut svängarna ordentligt.

Skivan börjar sådär med Kyssa Döden. Förvisso dansant, men också tråkigt och aningen tjatigt fram till det mer experimentella partiet i låtens andra del. Flockens Lag tar tjatigheten till nya nivåer. Den funkiga basen slår an tonen innan Mats Hammerman kliver fram till mikrofonen. Att ingen bad honom varva ner en smula innan insatsen är märkligt, för inte kan det väl vara meningen att han ska låta som att Jello Biafra precis sprungit ett ultramaratonlopp och därför bara orka pusta ut orden? Gillar det inte alls.

Efter de båda inledande halvfadäserna blir det bara bättre och bättre. Livet Som En Krets är ettrig, har kanonmelodi och en schysst text. Svagheten ligger väl i sången där Cathrine Fandén sjunger ganska kaxigt punkigt trots att det bandet gått vidare. Skivans sex resterande låtar gillar jag. Fortsatt mörkt, kyligt men också skön tidstypisk produktion, starka melodier, roliga infall och flera lyckade texter. Dessutom sjunger både Mats och Cathrine betydligt bättre. Genom Någon Annan sticker ut som skivans höjdpunkt jämte den synthsprängda titellåten. Även Naken som ligger närmast punken återkommer jag gärna till.

Sammantaget är Den Sista Vintern en bra skiva som ekar från en tid då många band vågade ta ut svängarna ganska rejält.

Denna nypress på orange vinyl är strikt limiterad till 180 ex så vila inte på hanen om intresset finns.