Psalmisk dödsmetall av mycket bra snitt

Det är inte alls säkert att du känt ett behov av ett soundtrack till de ord som den skrivande ensamma handen präntade på väggen då den babyloniske kungen Belsassar höll gästabud. Ingen kunde tyda skriften förrän profeten Daniel hämtades och Mene Tekel fick sin förklaring (Daniel 5:25). Jag har dock svårt att tänka mig en mer passande musikalisk inramning än i Melechs tappning. Det långdragna introt smyckas ut mer och mer och när det når sin fullhet är det tungt, dovt, mörkt och bombastiskt.

Så inleds förstalåten på relativt nystartade bandet Melechs debut. Bandet som består av de Pantokratorbekanta Rickard Gustafsson (gitarr, bas, trummor, sång, musik) och Karl Walfridsson (sång, text) serverar en anrättning i huvudsak bestående av dödsmetall som kryddats med folkmusik, psalmer och lite inslag från andra hårdare metalliska genrer som exempelvis thrash. Förutom inledningen är det texter sjungna på svenska och de bibliskt klingande stroferna bär drag av äldre översättningar och språkbruk och passar ypperligt till stilen. Ett mycket stort plus i kanten för att de lyckas få till en egensinnighet som verkligen sticker ut och förhoppningsvis får denna inrutade dödsmetalliska nisch en fortsättning, för det är verkligen värt att satsa lite extra på Melech.

Om jag ger mig på en kortare genomgång av låtarna så är I Ett Helvete spår nummer två. Börjar med österländskt ljudande tongångar och glider sen över i rejält fläskig mid-tempo-döds. Bakgrundssången av Rebecka Gustafsson får det där lilla lyftet att infinna sig och låten sticker genast ut som en av favoriterna.

TredjelåtenModer Småland ståtar med ett effektivt thrashigt riff och en hyllningstext till Småland. Inte helt övertygad om refrängen men med ett så fantastiskt blastbeatspäckat trumspel är det svårt att inte gilla denna låt heller. Väldig Borg avslutar vinylens första sida, och även här får vi en mycket bra låt. På ett effektivt sätt skjutsas det in lite mer luft i refrängen och den rena sången sitter där den ska. Närapå att jag får lite Sabaton-känsla av refrängen här (vilket även är fallet på några andra ställer på skivan. Här bör påpekas att det i min värld är positivt menat; Sabaton har få övermän i slagkraftiga och medryckande passager).

När vi vänder på LPn har vi lite psalmisk dödsmetall betitlad Mästarens Vägsom start. Not bad, not bad at all. Befriare inleder åt det industriella hållet med ett passande monotont riff. Personligen är jag mycket förtjust i refrängen: ”För jag vet att min befriare lever, en gång ska han stå på vår jord. Ja, jag vet min förlossare lever, en dag blev jag tvådd i hans blod”. Precis allt är faktiskt skitbra i denna låt som sett till texten lika gärna kunnat vara en psalm.
Prakt avslutar kalaset på ett mycket bra sätt. Här finns tydliga stråk av den nordiska folkton som införlivats i flera av höjdpunkterna i den svenska psalmboken och Melech gör det otroligt bra.