Alex Van Halen

Förlag: Bokfabriken

Resan mot toppen

Min resa med Van Halen började med 5150 (1986). Tyckte omslaget såg häftigt ut och där i rea-backen för hårdrock såg den mest lockande ut. Sen följde jag med framåt några album, innan jag upptäckte storheten i deras tidigare förehavanden. Jag kan förstå varför Alex valde att stanna berättandet om bandet i och med David Lee Roths avhopp 1985, ett avhopp som fortfarande tycks gräma Alex. Samtidigt hade jag väldigt gärna velat läsa fortsättningen om alla turer som skedde fram till bandets sista turné 2015. I övrigt är jag enbart nöjd med boken som i mångt och mycket är en storebrors hyllning till den två år yngre Eddie Van Halen (1955-2020) vars färdigheter med gitarren haft få övermän.

Två invandrade killar med en musicerande pappa och en mamma som hoppades pojkarna skulle välja klassisk musik och anständighet. När de slog sig samman med showmannen och egocentrikern David Lee Roth började resan mot toppen och de sju år som följde från den självbetitlade albumdebuten (1978) till den extremt framgångsrika 1984 (1984) var verkligen en resa. En resa fylld av kamratskap, eskalerande stridigheter och floder av alkohol. Men framförallt av anmärkningsvärt bra hårdare rock.