Riktigt stabil rock med grymma riff och sång jag uppskattar mer och mer

Sedan Åskväders självbetitlade debut släpptes för ett par veckor sen har jag lyssnat ett stort antal gånger. Dels via trist digitalt format och framförallt – sedan ett par dagar tillbaka – på vinylen. I mitt tycke är det riktigt stabil rock som gränsar till hårdrock. Hårdare rock helt enkelt. Inte helt olikt hur Hellacopters lät mot slutet av sin karriär (alltså innan de la ner och sen comebackade).
Åskväders största styrka är de grymma riffen och det ganska breda registret från rock, blues, funk, garage och bort mot den klassiska hårdrocken. Till en början fastnade jag inte helt för sången som kändes lite mesig och tunn. Fast ju er jag lyssnat ju mer har jag kommit att uppskatta röstläget och i exempelvis Give In sjungs det helt strålande. Även i de mer ösiga låtarna som The Miser och Bit My Lip för att ta några exempel passar det bra in med en mer vän stämma än en mer rivig dito. Väldigt snyggt omslag och rolig logga får man dessutom. Definitivt ett band jag vill höra mer av. Mycket mer.