Roligt, svängigt och lite för spretigt

Jag har följt Phogg sen Mofeto Machine Adamkosh (2019), via The Sharkness (2021) och nu då även bandets fjärde fullängdare som släpptes i höstas. Jag gillar det fortfarande. Denna platta består av delar från tidigare inte släppta låtar som stöpts om. Tanken var att släppa den samtidigt som förra skivan, men projektet blev dem övermäktigt och nu har det blivit en nygammal anrättning istället.

Precis som tidigare är det en uppsjö av stilar och influenser som slåss om utrymmet. Mycket funk, skruvade ljud, psykedeliskt och experimentellt om vartannat. Det är verkligen roligt att lyssna på Phogg då de hela tiden överraskar och smäller till med den ena galenskapen efter den andra. Dessutom är det riktigt svängigt. Men när man följer varje infall och inte tycks dra sig för någon idé blir det även en smula spretigt och ett helt album blir lite i mesta laget.