Ruljans vid rouletteborden

Fjodor Dostojevskij (1821-1881) hade försatt sig i svår ekonomisk knipa. Han flydde utomlands för att spela ihop pengar på roulette men det gick inte alls som han tänkt. Istället blev han ännu mer skuldsatt och för att undvika konkurs tvingades han gå med på ett riktigt dåligt avtal med en förläggare. Däri sålde han rättigheterna till sina redan skrivna böcker och förband sig att skriva en ny roman inom ett visst datum. Den romanen var Spelaren (1867), som skrevs på endast tjugosex dagar och som brukar ses som ett självporträtt över hans egna spelbegär.

Ett större sällskap befinner sig på kurorten Roulettenburg. Det är bland andra generalen, fransmannen Markis De Griez, engelsmannen Mr Astley, Polina Alexandrovna och huvudpersonen Alexej Ivanovitj. Borta i Moskva finns även en stormrik farmor som ligger för döden och det råder spänd förväntan på hur hennes arv ska fördelas. Helt plötsligt dyker hon dock upp på kurorten och sällskapet kommer i gungning. Enorma summor passerar rouletteborden, kärleken är nyckfyll och speldjävulen får ett rejält grepp om Alexej.

Nyupplagan av Bengt Samuelssons översättning från 2003 är klart läsvärd. Författaren är en hejare på att teckna minnesvärda personporträtt och den inblick i spelberoende som Spelaren ger tillför en extra dimension till denna kortroman.