Slasher-helg I Stugbyn

Vid stranden till Kolarsjön finns en liten stugby. Dit styr den kommunala exploateringsenheten sina bilar för en konferens som ska handla om den stora satsningen på ett köpcenter som är på väg att sjösättas. Blir det räddningen för kommunen och hur svårt ska det vara att få de upprörda känslor som rörts upp bland invånarna att svänga om? Nio personer med chefen Ingela i spetsen (även om det i praktiken är projektledaren Jonas som håller i satsningens spakar) ska förhoppningsvis komma tillbaka från stugbyn som en stark samlad enhet. Men någon på andra sidan sjön har en helt annan plan. En blodisande sådan.

Med Slutet (2018) rörde sig Mats Strandberg bort från övernaturliga inslag. Det funkade. I Konferensen finns ett mer tydligt skräcktema, men även här utan övernaturliga inslag. Det funkar, men jag hade önskat lite mer. Blev aningen besviken efter att ha läst ut boken. Läste därför om den ett tag senare för att förhoppningsvis komma till en annan slutsats. Fast hur mycket jag än älskar de slasherfilmer som aldrig tycktes lämna tonårens VHS-spelare så får jag inte riktigt den känslan när jag läser Konferensen. Storyn är helt okej, persongalleriet är bättre än så men som helhet blir det lite väl förutsägbart och när upplösningen kommer uteblir den överraskning som hade fått det att lyfta ännu ett snäpp. Missförstå mig rätt; Mats Strandberg är fortsatt en av mina nutida favoritförfattare som jag varmt rekommenderar till den som söker lite nervkittlig välskriven bokunderhållning. Efter tre riktigt bra böcker på raken hade jag kanske skruvat upp förväntningarna lite väl högt.