Starkström rätt in i hörselgångarna

Växjökvintetten Ström besitter verkligen förmågan att elektrifiera en stunds musikunderhållning. Den självbetitlade debuten består av tio amperetyngda dängor av ett hårdare rocksnitt. Hård rock eller hårdrock om man så vill. AC/DC-rock vare sig man vill eller inte. Självklart för att riffandet och den minst sagt stabila rytmsektionen skriker ut bluesbaserad (hård)rock i den skolan. Men när Zdravko Zizmond luftar strupen är det så mycket Brian Johnson a la Fly On The Wall (1985) att man nästan baxnar. På gott och ont kanske man kan tycka. Fast när jag som ung lät redan nämnda AD/DC-album bli mitt första inköpta med bandet så gillade jag det starkt. Måhända inte deras vassaste i karriären, men personligen älskar jag hur Johnson tog i från tårna och nästan fräste ur sig stavelserna. Zdravko sjunger på svenska, kör med fullt ställ och jag tycker det är skitbra.

Bra låtar, välskrivna texter och otvivelaktigt något jag skulle älska att höra live. Tappar väl lite i originalitet men det är väldigt nära ett högre betyg och det lär bli en hel del snurrande av cd:n i bilen framöver.