SY-gitarrer och starka refränger

Alternativrock, noisepop och en slamrig dos av indiepunk är de fundamentala byggstenarna när trion Statues bjuder upp till dagsfärsk nostalgidans. Nostalgi i enbart positiv bemärkelse. Personligen springer jag inte på denna typ av musik lika ofta som i yngre dagar men i detta fall är det omedelbar glädje och uppskattning. En kompis tyckte de låter som en blandning av Project 86 och Clutch, vilket är en rätt kul beskrivning som även jag köper.

Är väldigt svag för Sonic Youth-gitarrer och starka refränger och får närmast full utdelning på den fronten. Johan Sellmans grymma röst passar musiken helt perfekt och ännu mer lycka adderas när Per Stålberg (från bland annat Division Of Laura Lee) gästsjunger på tre låtar. Tolv låtar är kanske ett par för mycket samtidigt som jag inte med självklarhet vill plocka bort ett dugg från Black Arcs Rising. En väldigt välkommen ny bekantskap i min skivsamling.