Två utsökta noveller

1954 års nobelpristagare Ernest Hemingway lämnade en diger, och ofta mycket läsvärd, produktion efter sig. Han var en man av sin tid där en del åsikter och ideal måhända sticker i nutida läsares ögon, men det är långt ifrån något tillräckligt skäl att avhålla sig från läsning. Personligen brukar jag föredra romaner framför noveller, men i fallet Hemingway ligger många av de starkaste stunderna just där. Hans omtalade isbergsteknik där ett synbart enkelt och avskalat berättande ändå ger läsare känslan av att det pågår mycket under ytan kommer nästan mer till sin rätt i lite kortare texter och i denna tunna volym återfinns tekniken i båda berättelserna.

En Kort Tid Av Lycka För Francis Macomber handlar om paret Francis och Margaret Macomber som är på storviltsjakt i Afrika. Med på resan är guiden Robert Wilson och det är en stark historia om mod, svartsjuka och döden där jakt och fiske tillför en väsentlig del av dramatiken.

Snön På Kilimanjaro utspelar sig även den i Afrika och skrevs då Ernest var på en tio veckors lång safari i Östafrika 1933/1944. Paret Harry och Helen är på safari i Afrika. Ett sår som infekteras leder till kallbrand och Harry begrundar sin situation och saker han varit med om i livet. Även i denna novell är döden en viktig beståndsdel.

Jag gillar båda dessa noveller starkt och rekommenderar dem varmt som en ingång till Hemingways författarskap. Samtidigt måste jag tillstå att jag inte riktigt förstår vitsen med denna kortroman. 2015 gav samma förlag ut novellsamlingen Snön På Kilimanjaro där båda dessa berättelser återfinns tillsammans med ytterligare femton noveller signerade Hemingway. Givetvis är det idé att gå direkt på den tjockare samlingen.