Uppdraget i skuggorna

Sunia och hennes bror Wulf måste gå till Nolafolket för att träffa Bergsfrun och bryta det urgamla förbundet och sedan upprätta ett nytt. Ett förbund som involverar de underjordiska i det krig mot kylan som redan rasar men ännu inte fullt ut brutit igenom.
De får Gytak som vägvisare men han tar ingen större hänsyn till dem och väljer hellre en väg som passar honom och som dessutom sinkar syskonen. På Atteråsen, som man vanligtvis undviker, håller det på att gå riktigt illa och hans vägvisande blir tvunget att upphöra.
När de träffar Tjiwros från Nolafolket övertygar de honom om hur brått det är att de kommer till Sommarlandet före midsommar och han leder dem dit. Raka vägen till Sommarmodern eller Giessee-Eädnee som är hennes namn på Nolaspråket. Sommarmodern och Tjiwros visar sig vara samma person och han berättar att de är tvungna att själva beträda underjorden på något sätt för att bryta förbundet. När de väl kommit ner i underjorden – eller skuggorna – möter de en vägvisare som leder dem i järvens skepnad. Här finns ingen tid, bara olika nivåer och farorna är många och oförutsägbara.
Den tredje boken tar vid där förra boken slutar. Björkelid fortsätter hålla riktigt hög klass och bland alla folktrons gestalter och företeelser passar denna fantasyhistoria riktigt bra. Förbundsbryterskan är inte en fristående del så det är nästan nödvändigt att man läst de två tidigare böckerna. Fjärde, och avslutande, delen hoppas jag inte ligger allt för långt bort i tiden.