Vad hände egentligen med Danny?

Det är en bra tid att vara Stephen King-läsare just nu. Nyligen kom 22/11 1963 i svensk översättning, en av hans bästa böcker på mycket länge. Dessutom har det signalerats om flera nya böcker under året och så nu denna svenska översättning av den mycket emotsedda Dr Sleep.

1977 publicerades The Shining (Varsel i svensk översättning) som alltjämnt räknas som en av hans främsta böcker och inget annat jag läst har någonsin tett sig mer skrämmande. Vad som egentligen hände med den lille pojken Danny som med nöd och näppe överlevde sin faders galenskap och branden på semesterhotellet Overlook har återkommit i tanken många gånger och glädjande nog har även författaren gått i samma funderingar varav uppföljaren nu sett dagens ljus.

Bara fyra sidor in i berättelsen börjar det krypa under huden. Jag vet att jag definitivt inte vill gå upp ur den varma sängen och behöva öppna en badrumsdörr. Jag vet att det bara är en bok, men jag tänker inte öppna en dörr – absolut inte en badrumsdörr – innan mörkrets mörka timmar är överståndna. För man vet ju inte.

Daniel ”Danny” Torrance bär skimret med sig genom livet. Vålnaderna från Overlook finns fortfarande där ute och om hans medvetande är en skrivtala är spriten sudden. Sprit som gjorde hans far till en oförutsägbar, och ofta våldsam, person har samma effekt på Danny och det trasslar för honom med jobben, med misshandel, med relationer. Inte förrän han kommer till Frazier får han hejd på flackandet mellan både orter och jobb och med hjälp av AA och förstående personer lyckas han sen hålla både nykterheten och sitt jobb på ett hospis i schack. Genom åren har han stött på många med skimrande förmåga, men ingen har skimrat lika mycket som flickan Abra Stone som skickar ut sina tankar till honom. När husvagnsfolket som går under namnet Den Sanna Knuten och livnär sig på skimrande barn får in Abra i sin radar får Danny en viktig uppgift att fylla.

Doktor Sömn är en väldigt bra roman. Det kan ju vara förväntningarna eller helt enkelt bara att man blivit x antal år äldre som dämpar den läskiga upplevelsen; oavsett vilket håller inte den krypande känslan i sig boken igenom. Istället utvecklar sig en berättelse om missbruk, vänskap och mod som är klart läsvärd men ändå inte riktigt når samma höjder som sin föregångare.